Framme i Arusha

 

Nu har vi flugit till Arusha på fastlandet, via Dar. Det är lustigt hur bra flyget fungerar jämfört med resten av alla andra transporter här, så otroligt smidigt. En 15-timmars bussresa tar 30 minuter med flyget. När vi kom fram med flyget till Kilimanjaros flygplats kom de från safariarrangören och hämtade oss och körde oss till vår lodge i Arusha. Riktigt snitsigt, blir nog en lyxig vecka det här. Och Tanzania är mycket finare än vi förväntat oss, det har regnat så allt är grönt och fint, och vägarna är jättefina, till och med asfalt på dem, så det här ser jag fram emot!

Avskedsbild från vårt hotell i Jambiani, bara för att bilden är så snygg

Vi avslutade vår vecka på Zanzibar med att åka till deras enda nationalpark som är en regnskog/korallskog/mangroveträsk-blandning där världens enda bestånd av röda Zanzibar-Colobusapor härjar fritt. Vi studerade ju de svart-vita angola-colobusaporna i Shimoni så det var kul att se de här istället, såg helt annorlunda ut och var så vana vid människor att vi kunde komma nära dem. Marie tyckte det var jättekul, bra det.

Apor vart man än tittar...



Nyfiken apa

Maries apkompis

En på hotellet fixade en taxichaffis åt oss, alla kan fixa fram taxis åt en, han var riktigt schysst och vi lyckades pruta en del, så han körde oss en timme till aporna, satt och väntade på oss i två timmar utanför och körde oss sen hem, för 200 spänn. Mucke bva. På vägen hem frågade vi hur mycket ett glas sockerrörsjuice kostar. Han svarade att ett mellanglas ska kosta 500 shilling, alltså 2 kronor. Vi lyckades pruta ner från 7000 till 2500 dagen före och hade känt oss duktiga... Som tack fick vi bjuda honom på ett glas:) Vilka svin de är, försöker ta 14 gånger så mycket av oss bara för vi inte förstår bättre! Så är allting här, det är väldigt jobbigt, synd jag glömde grisfösaren i Sverige. Sista kvällen köpte vi ett stort glas juice i turistparken för 1000 shilling (som det ska kosta), Marie bara räckte fram pengarna och beställde. Inget mothugg eller tjafs, vi fick glaset direkt. Orka... men nu har vi lärt oss hur man gör i alla fall. Lite sent bara.

Marie på väg till stranden

Den obligatoriska solnedgångsbilden från Stone Town

Afrikanska byggställningar - inte riktigt som hemma

Nu ska jag snart gå och äta kycklingsoppa följt av grillad King fish Tanzanian style och sen en rejäl frukttallrik för det ingår i safarin. Marie ligger i sängen och är lite magsjuk, jag tar med en skål kokt vatten hem som hon kan ha som kvällsmat:( Hoppas hon är frisk imorn, det är ju liksom hennes projekt.

(Edit. Jag hann inte posta innan middagen, så nu har jag ätit, det var gott, sen kom Achmed, chefen på safarifirman så satt vi och snackade i 2 timmar, han har bott här i 19 år, galning. Han har 19 bilar som kör turister berättade han, de största bolagen har över 200. Marie mår bättre nu, bra. Nu måste jag packa. Igen. Trååååkigt.)

PS. Jag har läst en massa böcker sen vi kom hit. Den bästa heter Private peaceful och är skriven av  Michael Morpurgo, läs den! Men det är ingen bok man blir särskilt glad av, hade jag vetat hur den var hade jag nog inte läst den, jag är så känslig av mig, men den var väldigt bra. Såg just precis nu att den tydligen kom som film i oktober också för er som är analfabeter. Om någon kommer ihåg filmen War horse som kom tidigare i år så var det Morpurgo som skrev den också.

Läs boken!

Hejkon bacon!