Sammanfattning av veckan

Bröllopsfina med Julie, vår community staff

Nu är vi tillbaka från Diani. Ska försöka sammanfatta vad som hänt de senaste dagarna. Har varit i Mkwiro varje dag som vanligt. Har följt med och hjälpt till på lektioner, ätit lunch på Hwanamvua: chapati, beans and chai, lektionsplanerat, softat i hammocken, varit på några fler lektioner, åkt tillbaka till Shimoni. Varje dag har sett likadan ut i stort sett. Varit en massa jobb faktiskt, vi är helt slut när vi kommer tillbaka till basen. Frukost 7.15 varje morgon (weetabix är ingen hit), crossing kl 8 till Mkwiro och crossing tillbaka kl 17. På fredagen hade vi vår första egna lektion, Engelska i klass 4. De är mellan 10 och 16 år gamla. Marie började och var jätteduktig, hon gick igenom since och for. De är inte så bra på engelska så det är svårt att lära dem något, men det kan ju inte vi rå för. Sen tog jag över, och då blev det kaos på riktigt, men man lär sig väl. Eller åker och gör något annat... Marie säger att jag var duktig, alltid något:)

Var lite speciellt förra veckan på torsdag och fredag för det var två bröllop och en begravning i byn. Julie sa att det alltid är så, förra gången någon gifte sig så dog det också någon. När någon gifter sig så är det stor fest, de firar i två dagar. Bruden är inte med på ceremonin i moskén, utan bara mannen. När han kommer ut därifrån är de gifta. Kvinnorna klär upp sig i färgglada vackra kangas, ingen lik den andra. Männen bär långa vita klänningar. Sen äter de en massa mat, tomatris, get och chilipasta, på stora tallrikar som de äter från tillsammans, med händerna såklart. Först kvinnor och barn, sedan män. Vi blev också inbjudna att äta med dem. Jag fick tillfälle att komma in i rummet där brudarna satt med sina pappor och ta en bild. Det var stort tydligen, vanligtvis får man inte göra det. När jag väl kom in, kom jag knappt ut. Alla pratade swahili med mig och stackars Julie försökte komma in för att få ut mig :). Det gick bra till slut. En intressant sak är att bruden inte får se glad ut när hon gifter sig, hon ska vara ledsen för att hon lämnar sin familj. De såg faktiskt ut som de hade alla världens sorger på sina axlar...

Brudparet med föräldrar


Vi slutade senare på fredagen pga bröllopet, så när vi väl kom tillbaka hade de flesta åkt till Diani. Det är en stad ca 4 mil bort. De fick åka med Val, assistant manager. Två av dem väntade på oss andra, så vi fick ta en Matatu dit. Det var en upplevelse. Nu får Lelle ta över och skriva om den :).

En Matatu är typ en buss. Fast egentligen är det en ful bil, typ Daihatsu, med plats för sju personer som de mosat in 14 passagerarsäten i. Får man inte plats på sätena kan man sitta mellan dem, på the imaginary seat. Då är det bra om röven är bred:) Den platsen fick jag på vägen till Diani. Det var dåligt först och sen blev det sämre... Det är inte ovanligt med 20-25 personer i/på en Matatu, konduktören hänger oftast utanför bilen, tillsammans med några passagerare. Det går bra att hoppa på i farten, eller att klättra in genom fönstren om det är fullt i dörren... Om man inte orkar ta hand om sina barn är det bara att skicka iväg dem till någon annan, spädbarn går bra, har man tur så börjar någon annan amma dem åt en...

Leah och Lisanne i en Matatu, dock en annan resa än den vi beskrivit

 

I alla fall: Vi kom till "hållplatsen" (Hållplatsen är egentligen bara den plats som Matatun råkar vara på just för tillfället, och därför högst mobil.) halv 7. Klockan 7 hade säkert 50 personer varit inne i bilen, hoppat ut igen, klättrat in med sin packning, någon annans packning, någon annans barn, ramlat ut igen, klättrat upp på taket, öppnat bagaget, hjälpt till att lasta på och sedan av och sedan på igen. Till slut var vi bara 18 passagerare kvar och 30 säckar på taket, dags för avgång! Det var läskigt! Jag såg ingenting annat än bilens tak och allting lutade väldigt konstigt, och bågnade in av lasten på taket. Klart klaustrofobiskt. Lyckades somna, skönt! Matatun stannade lite då och då och plockade upp fler människor, eller när någon skulle ramla av. Sammanlagt tog 4 mil resa 3 timmar. En upplevelse klart värd sina 16 kronor.

Matatun gick dock inte hela vägen fram, vi fick ringa på en Tuktuk för sista halvmilen resa. En tuktuk är en moped med tak, av kartong, och plats för 6 passagerare. Eller 9 om man råkar vara så många... Äntligen framme på Nairobi universitets någonting-anläggning så skrev vi in oss och slängde in våra saker i en sovsal och gick på restaurang! Najs, pizza! "Pizza, no", nähe, kebab då? "Yes, very good". Och te gjort på saltvatten, check. Namnam. Sen gick vi till Alibaba och de fyrtio rövarna på fest, det var dyrt och musiken sällsynt dålig, men det ligger direkt på stranden som dessutom är upplyst så man kan springa fram och tillbaks mellan dansgolvet och stranden, coolt! Var skönt komma hem och sova sen.

Aptvätt


På morgonen kom en kille med automatgevär och knackade på dörren, lite läskigt, men det var bara roomservice som skulle väcka Josie för hon skulle hem till Australien. Det gick dåligt, hon var helt väck, men sen fick hon en väldans fart:) Jag gick ut och borstade tänderna, sen kom Leah efter, hon lyckades låsa oss ute så vi gick ner på stranden.  Kul se den i dagsljus, hur lång som helst, men full med försäljare som genast börjar tjöta, förstör faktiskt det roliga. De är överallt, så fort man visar sig, måste köpa en grisfösare. Marie kom ut och räddade oss, sen hade vi en ganska tråkig förmiddag med diverse problem och många åkte tillbaks till Shimoni, men vi stannade kvar. Marie blev klappad av aporna, Leah fotade, cool bild!

Vi som var kvar på eftermiddagen bestämde oss för att åka till the Backpackers istället, mycket bra idé Lisanne! Där finns pool, lounge och enligt chefen i Shimoni, knark, men vi hittade bara en skylt där det stod att man inte fick. Det var bara vi 5 där, schysst. Sen kom en tysk från Belgien och så gick vi till stranden igen. Vi badade och tjejerna köpte kjolar. Sen gick vi hem och åt inte pizza igen "no cheese, solly". Ok, hamburgare? "No meat, solly". Ok, går o sover, hejhej.

The Backpackers

 

Lelle på Diani Beach

Söndag morgon! Heute! Solen skiner, gula fåglar, hundbajs på gräsmattan från dobbermanmonsterpudlarna som vaktat oss och sköldpaddan sover, den andra är borta. Hoppar i poolen i 4 timmar och läser Hemingway på engelska om en Harry som får amputera armen. Checkar ut klockan 12, kostar 250 kr för 2 personer som ätit varsin lunch, sovit en natt och ätit frukost. Möcke bva! Åker till Nakumatt shopping center där Val ska hämta oss när vi shoppat klart. Köper 3 par flippyfloppys för 55 kronor och lite godis för 150 kronor. Ett paket musli kostar 80 kronor. Knepiga priser. Äntligen hemma igen! Tog bara en timme med Val. Det klättrar ödlor i taket som bajsar på oss när vi skriver, blä!

Kommentera gärna om ditt och datt! Är kul veta vad som händer hemma och vad ni tycker om allt.

Diani

Åkte till Diani i helgen, en närliggande stad som är turistanpassad. Bor på the Backpackers, ett trevligt ställe med pool. Det bor två sköldpaddor här med. Den sov när jag skulle ta en bild:). Har badat på Diani beach, härlig strand. Åker tillbaka till Shimoni imorgon. Uppdateringar kommer då. 

kram på er

Första dagen i Mkwiro

Idag har vi varit hela dagen i byn Mkwiro på Wasini island. Jättefin ö med långa sandstränder och trevliga människor. Var inga lektioner idag därför att eleverna måste städa skolan och skolgården. De har varit lediga i tre veckor och sen har lärarna varit i strejk i tre veckor för att höja sin lön (de lyckades). Eleverna såg fram emot att börja skolan igen, de tyckte de varit lediga för länge. Imorgon börjar lektionerna. Idag fick vi träffa en mycket engagerad lärare, Mr Ali, och prata om poor performance och vad det beror på. Tex att föräldrarna inte är engagerade i sina barns skolgång, de får ingen hjälp hemma, de måste hjälpa till med hushållssysslor istället för att vara i skolan, det finns inte tillräckligt med material, lärarna har inte tillräckliga kunskaper i ämnet osv. Lärarna får bara runt 60% rätt på standardtesterna som eleverna gör.

Marie med några barn som väldigt gärna ville vara med på bild

Sedan åt vi lunch, bröd och bönor. Drack chai till det, ett sorts starkt te med ingefära och massa socker. Åt med händerna såklart. Hade också träff med women's group, de gör en massa handarbete som de vill sälja i Diani, och de fick öva på oss, vi var shop keeper. Sen började Lelle och Mishal att skissa en logo på en vägg, den ska Lelle o jag måla imorgon. Vi åker en liten båt fram och tillbaka till ön, har egen kapten.

En av skolbyggnaderna

När vi kom tillbaka och skulle tvätta av fötterna så hittade Lelle en orm på duschdörren. Som tur var en liten en som inte är giftig, men fick vi ju först reda på efteråt :). Senaste natten sov vi dåligt för var råttor stora som katter som kalasade på vitkålen i köket. Vi gick ut i köket ett par gånger för att jaga bort dem men de kom tillbaka direkt igen sen. Den jag såg var inte rädd heller, bara stod och glodde på mig.

Stranden på Wasini island

Träning

Idag har vi haft community training igen. Gick igenom class management och hur man planerar en lektion. Det kan jag ju redan, men inte på engelska, så var nyttigt. Vi fick träna på varandra att upprätthålla ordningen i en klass och hålla korta lektioner. Lelle tyckte det var lite jobbigt men det kommer gå bra för honom med! Vi ska arbeta tillsammans med Julie i en skola på en ö, i en by som heter Mwkiro de kommande två veckorna. Imorgon åker vi ut dit för första gången, Julie ska visa oss hur allt går till och vi ska få hjälpa till på lektionerna. Sen ska vi få hålla egna lektioner. Ön är strikt muslimsk, man måste täcka allting utom ansiktet om man är tjej. Tufft när det är så varmt.

På promenad i byn Shimoni

Har knappt varit ute någonting än, har bara varit training hela helgen. Sen är det så varmt så går knappt att vara ute mitt på dagen. Inte när man behöver så mycket kläder på sig i alla fall.

Måndagar är äta ute night, då går man till Four tables, därför att de har fyra bord att sitta vid :). Var bland det godaste jag ätit! Bättre än geten igår, även om den också var god, men lite seg. Idag var det grillad hel fisk med ris, sås, varm kålsallad, varm spenat, bönröra och ett bröd som såg ut som en plätt. All mat vi har ätit ute hittills äter man med händerna, lite kladdigt blir det allt. Men mer känsla ;) händer ofta att det sitter en katt eller hund nedanför bordet och väntar på lite mat. Så nu är vi mätta och trötta, ska lägga oss snart. Alla volontärer är här nu så vi är ett helt gäng, ca 15 stycken. Får se om jag vaknar av bönen inatt, Lelle hörde den inte förra natten, jag har vaknat varje natt hittills.

Baksidan av huset. Är ett litet ställe med bord och bänkar man kan relexa vid. Babianerna brukar gå några meter ifrån åt vänster sett, inne i skogen. Är vårat hus i bakgrunden.

Första hela dagen i Shimoni

Och jag fick äran att skriva dagens inlägg. /Lelle

Lite lugnare dag, har varit och badat på morgonen, det gäller att anpassa det till högvattnet, så det är bara möjligt att bada två gånger om dagen och det varierar kraftigt när, så det finns en bok man kollar tiderna i. Allting är krångligt här... Testade nya undervattenskameran, bilderna blev tekniskt bra men motiven var kass så ni får vänta på bättre bilder, njut av outview med Marie framför beachen så länge.

Efter badet hade vi Swahili-kurs, inte så svårt egentligen men det är så mycket nytt. Sen var det genomgång av regler vid brand, kidnappning, ramla ur båten-ing, och jag fick läsa fem sidor högt på engelska hur man ska överleva hurricanes, sjukt jobbigt, tur att min engelska är så himla bra.

Fick tillfälle att sitta ute och titta på lite babianer och krabbor och ödlor och fjärilar och en geting som ser ut att vara 30 cm lång på bilderna men egentligen bara var 10. Knappt. 2 kanske egentligen.

Sen gick vi på citytour, 200 meter fram o 200 tillbaks i halvcirkel. Såg mycket folk o en kattunge o en grotta med fladdermöss i taket.

Nu ska vi ut o äta på rässturang, beställde get, ett halvt kilo var. Namnam.
Pussokram

Reef hotel som vi bodde på första natten. Poolen var stängd. Vi bodde där med Ellen och Franciska.

På väg till Shimoni.

Vårat rum som vi delar med Leah från Kanada. Myggnät är ett måste, men det finns knappt nå mygg. Gick bra att sova första natten men vi blev väckta halv 4 av bönen, vi undrade vem det var som började ropa utanför fönstret. Sen vaknade jag även av några skrikande getter, babianer och katter. Annars sov vi bra :)

Det här är köket på basen i Shimoni. Alla har olika uppgifter som vi ska göra varje dag, allt från att laga mat till att städa.

Framme i Shimoni

Ja vad har hänt sedan flygplatsen i Addis... har varit många intryck sedan dess. Efter att vi väl kommit iväg med flyget som var 2,5 h försenat utan att någon talade om det för oss, fick vi sitta i två timmar i bilkö i Mombasa för att komma till hotellet ca 20 km från flygplatsen. Vi är glada att vi slipper köra bil här åtminstone, är vänstertrafik men alla kör hur de vill när de vill. De bara tutar och gasar. Folk går mitt i gatan, massa mopeder, hönor och kor överallt och små marknadsstånd längs vägen. Bilköerna är en sevärdhet tydligen, var massa och jag menar verkligen massa folk längs vägen som stod och tittade. Folk körde upp på refuger och nästan fastnade med sina bilar så antar att det var ganska roligt att se på. Ett jättefint hotell första natten, stor buffé som ingick. Vi åkte dit med en 18 årig tysk tjej som heter Franciska och en 20 årig gotländsk tjej som heter Ellen som också jobbar som volontärer här.

Imorse blev vi mötta av två personal från GVI och fick åka bil till Shimoni med några stopp på vägen för att bla köpa kontantkort och godis. Så fort vi lämnade Mombasa blev det helt annorlunda, vackrare vyer, lugnare tempo och helt klart trevligare. Sista biten hit är "the bumby road", en jättegropig väg. När vi kom in i byn Shimoni så kommer alla barn springande och ropar Jambo jambo! Vi har blivit väldigt väl mottagna här. Det är vi fyra och en till tjej från Kanada, Leah, som kom hit samtidigt. Det finns fler volontärer, men de är på utflykt i Mombasa i helgen.

Vi har haft genomgångar hela dagen om regler o diverse saker som måste gås igenom. På måndag ska vi börja själva projektet, vi vet inte riktigt än vad vi ska göra, men Lelle o jag ska börja med the community program. I huset vi bor nu finns det el och rinnande vatten, riktigt lyxigt. Inte en mygga har vi sett heller, de sa att det inte finns nå många här. Bara myror och ödlor som sitter i taket. Och getter och katter utanför i byn. De är muslimer här så man måste tänka på sin klädsel och bönehuset ligger precis bredvid här, svårt att missa :).

Idag har vi ätit pastasallad till lunch och klyftpotatis med ketchup och ananas/banan/passionsfruktssallad till middag :). Mystisk kombo. Vi hör havet där vi är nu och syrsorna utanför. Ibland skriker en babian, vi måste ha dörrarna låsta så de inte tar sig in och äter upp vår mat :). Det finns inga fönster i huset men det känns som det, eftersom det inte är det minsta kallt. En lätt bris bara. Vi är kladdiga hela tiden... spelar ingen roll om man duschar.

Nu är det sovdags här, är bara Lelle o jag vakna. Ska upp tidigt imorn igen och då ska vi gå till havet och få ta oss vårt första dopp, eftersom det är flod då, man får inte bada vid ebb.

Funkar inte att föra över bilder nu, får försöka imorgon. Tog en bild på oss nu iallafall :)

Hakuna matata!

Addis Ababa

Nu har vi landat i Addis Ababa, Etiopien. Här ska vi vänta 2 timmar på nästa flyg som ska ta oss till Mombasa. Flyget från Arlanda var jättefint och fräscht, det levererades den 17 aug i år. Man fick inte ens lock i öronen vid start o landning. God mat också, fick frukost kl. 4 imorse. Har inte sovit så mycket så är lite trötta nu... vi mellanlandade i Kairo i en timme också mitt i natten, då kom det på en massa människor.

Vid landningen här såg vi lite annorlunda standard på husen, vissa var helt förfallna utan väggar, bara stomme och tak. Andra hade plåtlådor att bo i. Sen rann en brun flod mellan husen. Bifogar en bild på "flygledartornet" :)

Snart på väg

 

Så här såg det ut igår när jag la upp alla mina saker på sängen. Verkade ganska otroligt att allt skulle få plats då. Men jag tog bort en del kläder och fick plats med allting :).

 

Nu är allting packat och lägenheten iordninggjord. Är ovanligt lugn med tanke på att vi ska åka hemifrån om två timmar :). Lelle däremot är lite mer stressad, han har jobbat halva dagen idag och sen cyklat till XXL och köpt en väska, så nu har han packat om allt. Nu ska vi äta nånting innan det är dags att bege sig mot Arlanda. Vi höres!

Sista jobbdagen

Idag har jag sagt hejdå till alla på jobbet. Barnen har ritat teckningar och gjort små presenter till barnen i Kenya som jag ska ta med mig. De har också ställt frågor de undrar om hur barnen har det där, t.ex. vad heter barnen, vad äter de för mat, vilka leksaker har de, hur bor de, hur ser de ut, vad gör de på helgen osv :) så det ska jag ta reda på!

Kvällen har ägnats åt städning av kylskåp och skafferier. 5 plastkassar fick jag ihop... Så nu hittar du inget att slänga Jenny! ;)

Lelle har varit på jobbet sen 5 imorse och han kommer vara där till imorgon någongång. Nu får det vara slutjobbat tycker jag om han ska orka resa bort också. Jobbigt att känna stressen att aldrig bli klar.

Hej alla som läser, dags att inviga bloggen!

Jag börjar bli frisk nu som tur är, blev förkyld förra veckan. Alla vaccinationer är klara och lariam ätes en gång/ vecka utan några större biverkningar, skönt! För tillfället är det packning pågår hemma hos oss... det ligger alldeles för mycket saker på för många ställen och allt det ska in i en alldeles för liten väska. Hmm... får nog tänka om lite. Känns som vi kommer att bli smått galna innan det här är klart :) Lelle jobbar dygnet runt nästan för att hinna bli klar med jobbet innan vi åker. Är sista jobbdagen imorgon, vilket gör att vi blir ännu mer nervösa för att det snart är dags.