Expedition Kenya: Safari dag 3: Serengeti

In i bilen tidigt för en lång resa, 30 mil som först gick på asfalt ungefär halva sträckan, men sen vi kom in i Ngorongoro-reservatet blev det grusväg. Den gick väldigt brant uppför, sen körde vi uppe på Ngorongoro-platån i några timmar innan vi körde neråt igen. Här uppe var landskapet väldigt annorlunda ännu en gång, det påminde lite om Skottland med gröna böljande berg och kullar.

Uppe på platån

Ibland kunde vi se ner i kratern på höger sida och det var fin utsikt men vi såg knappt några djur där nere. Victor sa att det var för att vi var så högt upp. Här uppe bodde många masajer och vi såg flera byar och många småpojkar var ute och vallade kor eller getter. De bor väldigt enkelt i runda hyddor med väggar av pinnar och bajs, på morgnarna måste barnen gå och hämta vatten upp till en mil bort innan de eventuellt får gå till skolan och på eftermiddagen måste de gå lika långt åt andra hållet för att hämta brasved.

Marie hade pratat med Samuel dagen före så vi visste att han var på väg i vår motsatta riktning så vi skulle försöka träffas någonstans längs vägen. Marie fick fram telefonen och ungefär precis samtidigt som han svarade såg jag deras bil lite längre ner i backen, för nu var vi på väg ner från platån igen, fast på andra sidan. Vi stannade och sa Hej hur mår du vi mår bra vi har sett lejon vad har du sett jaså lejon minsann så intressant och nu ska du ditåt och vi ska hitåt trevligt att träffas ha så kul, tack o hej hälsa. Sen fortsatte vi neråt. Väl nere var det väldigt platt och torrt. Vi körde en lång stund, sen kom vi till ett museum. Tydligen kallar de platsen för museumet för mäsklighetens vagga, här har de hittat de äldsta människoliknande döingarna i hela världen.

Marie blåste nästan ner i vaggan

Allt utom den lilla klippan hade eroderat bort.

Utsikt med förhinder

Vi gick in och tittade på utställningen som inte var så väldigt stor och sen satte vi oss i blåsten och åt lunch med Victor. Sen fortsatte vi, han tog inte samma väg ut till stora vägen som han tog till museet. han tog faktiskt ingen väg alls, han brakade bara rätt ut över plattheten, rakt in i utsikten! Coolt, bra med mycket markfrigång.

Vägen från vaggan så länge som det fanns en väg

Vi anlände till Serengeti vid 2-tiden, och tog en liten paus vid gränsstationen. Där fanns det massa turister med munskydd (läs: japaner), möss och fåglar som länsade alla rester. Bla några fula Maraboustorkar... man fattar ju varför inte Marabou ville ha dem på logotypen för sin choklad. Då hade ju ingen velat äta chokladen...

Läskigt ful fågel

Färgglad Agam ödla

En till Agam

På tal om gränsstationen och mitt dåliga minne så skriver jag redan här vad som egentligen borde stå om 3 dagar; Innan vi åkte från Sverige blev vi tillsagda att inte ha tröjor med tryck, för det finns människor här som kan ta illa vid sig av allt möjligt konstigt, så det respekterade vi. Här på stationen satt 2 feta amerikaner, på hennes T-shirt stod det Operation Desertstorm och på hans var det en bild av deras son, oklart om han levde eller blivit dödad där. Väldigt diskret av dem i alla fall...

Vi körde in i parken i allafall, det här var vår största och mest emotsedda park, 3 nätter skulle vi spendera här. Vi åkte på en gamedrive innan vi åkte till tältcampen för den ligger mitt inne i parken. På vägen dit såg vi giraffer, grisar, elefanter som lekte i gyttjan, flodhästar, gepard, buffel och en massa fåglar. Bra dag! Tältcampen låg mitt i parken, helt oskyddat, folk blev tydligen uppätna med jämna mellanrum, men vi klarade oss. Det finns inget vatten där, så man får bara 20 liter duschvatten per dag och en kanna kallt och en kanna varmt vatten. Istället för att göra av med 300 liter om dagen som hemma gör man av med 300 i veckan där. Mat serverades i ett stort tält. Mysigt, och vi var jättetrötta så vi somnade tidigt som vanligt.